Att ”alla har lite adhd” är något jag ofta får höra när jag berättar om min diagnos. Och det är en otroligt frustrerande fas. För om alla hade haft samma utmaningar som min diagnos kommer med, då hade världen varit anpassad efter adhd-hjärnan och diagnosen hade inte behövt finnas. Det finns dock små korn av sanning i det.
Alla har funktionsnedsättningar – alltid eller ibland
Det är lätt att tänka på funktionsnedsättningar som något som bara vissa människor upplever. Men i verkligheten har alla sina egna hinder och begränsningar, oavsett om de är synliga eller osynliga, fysiska eller mentala, temporära eller permanenta. Här är några exempel:
- Fysiska begränsningar: Även den mest atletiska personen kan skada sig och tillfälligt förlora förmågan att röra sig fritt. Det kan vara en stukad fot eller en bruten arm som tillfälligt begränsar rörelseförmågan.
- Mentala utmaningar: Stress, ångest, sömnbrist och depression är vanliga mentala tillstånd som kan påverka en persons dagliga liv. Dessa kan ses som temporära eller kroniska funktionsnedsättningar som begränsar en persons mentala kapacitet. Så om du är nybliven förälder, har sovit dåligt i värmen eller är stressad över att få ihop vardagspusslet – då blir din hjärna och mentala förmåga nedsatt.
- Kognitiva skillnader: Alla lär sig inte på samma sätt. Några personer har svårigheter med läsning, skrivning eller matematik, medan andra kan ha svårt att fokusera eller att minnas information. Också detta är påverkat av din dagsform.
- Sensoriska begränsningar: En person med perfekt syn kan fortfarande ha svårigheter med mörkerseende eller att hantera bländande ljus. Likaså kan någon med normal hörsel ha svårt att filtrera bort bakgrundsbrus i en bullrig miljö. Teamsmötet går utmärkt att ha hemma i lugn och ro, men är svårare på tunnelbanan.
Att omfamna mångfalden
Genom att erkänna att alla har sina egna funktionsnedsättningar, stora som små, kan vi skapa en mer inkluderande och empatisk värld. Bara för att jag har adhd, så betyder inte det att en annan person med adhd fungerar exakt likadant. Vi möter diagnoskriterierna. Men är fortfarande individer. Och bara för att du sov bra i natt, så betyder inte det att din kollega gjorde detsamma.
Detta perspektiv skapar en grund för förståelse och stöd, vilket är avgörande för att bygga samhällen där alla kan delta fullt ut. Här är några sätt vi kan omfamna denna mångfald:
- Utforma med mångfald i åtanke: Utforma arkitektur, teknik och utbildning med tanke på att alla har olika behov. Universell designprinciper innebär att skapa miljöer som är tillgängliga och användbara för alla människor, oavsett deras förmågor.
- Främja empati och förståelse: Utbildning om olika typer av funktionsnedsättningar och de utmaningar människor står inför kan öka empatin och förståelsen i samhället. Detta inkluderar att lära sig att inte bara tolerera utan att värdesätta skillnader.
- Anpassa arbetsplatser: Arbetsplatser kan bli mer inkluderande genom att erbjuda flexibla arbetstider, möjligheter att arbeta hemifrån och tillgång till stödresurser. Detta hjälper alla medarbetare, inklusive de som har osynliga funktionsnedsättningar.
- Skapa stödjande nätverk: Att bygga samhällen och nätverk där människor kan få stöd och dela sina erfarenheter kan göra stor skillnad. Detta inkluderar både formella stödgrupper och informella nätverk av vänner och familj.
Avslutande tankar
Att erkänna att alla har funktionsnedsättningar handlar inte om att minska allvaret av de utmaningar som personer med diagnostiserade funktionsnedsättningar står inför. Tvärtom, det handlar om att skapa en bredare förståelse för att funktionsnedsättningar är en del av den mänskliga upplevelsen. Genom att omfamna detta perspektiv kan vi arbeta mot en mer inkluderande och medkännande värld, där alla har möjlighet att blomstra på sina egna unika sätt.
I slutändan är det vår mångfald – inklusive våra begränsningar och utmaningar – som gör oss mänskliga.
